Om gradering

I vårt system har vi olika grader som skall visa ditt kunnande i Goju Ryu Karate och Budo.
När man bedömmer en grad så väger man samman det tekniska (= sparkar, slag, kata …) men
även etik o moral (= ditt uppförande och attityd). Man skall också ha grundläggande kunskap
om vår historia och filosofi.
Man testar sin grad under en gradering inför sin sensei, för högre grader ofta inför en
graderingspanel.
Graderingen består av en fysisk test och en skrivning.
Det är VIKTIGT att komma ihåg att inte jämföra Dig med andra, en grad / gradering
är helt individuell och utgår utifrån ens egna förutsättningar. Man bedömmer även olika
utifrån ålder och antal år man tränat.
Din obi (bälte) visar vilken grad du har och du måste känna till din egen grad, inte bara färgen
då denna kan varierar utifrån ålder och organisation.
Första graden som man testar till är 10kyu, därefter 9kyu osv ända ned till 1kyu. Därefter
kommer 1Dan (svart bälte), 2Dan osv upp till högsta graden 10Dan.
Kyu står för ”elevgrader” och Dan för ”mästargrader”.
Ju högre grad desto större krav, vilket innebär att det krävs fler antal träningar under längre tid
innan man får prova för en ny grad. Normalt tar det 5-6 år av regelbunden träning innan man
kan få prova för 1Dan. För 2Dan krävs det min 2 års träning från senaste graderingen och 3 år
för 3Dan osv.
Även om man tekniskt kan utvecklas snabbare behöver man en viss tid för att mogna och
”växa in” i sin grad.
Man skall också veta att man ändrar sin träning allt eftersom man får en högre grad. En kata
skall utföras på ett annat sätt om man jmf tex kyu grader med Dan grader.
Vad Ni skall kunna för respektive grad och hur länge ni skall ha tränat finns i kurshäftet och
på en tavla i dojon. För lägre grader är de japanska namnen för olika tekniker av underordnad
betydelse.
Rekommenderar att alla, från nybörjare till sensei, har detta kurshäfte. Finns massor av
nyttig kunskap där.
Med en grad så följer också mer ansvar, det är inte bara det rent tekniska och teoretiska som
bedöms. Det japanska ordet för detta är Hoshin.
För högre grader blir detta viktigare, man måste visa praktiskt att man förstått vad Budo
verkligen innebär. Tex efter några månader måste man ha en första inblick i Doju Kun, efter 1
år kunna praktiskt följa dessa och slutligen på DAN grader vara ett gott föredömma för andra.
På högre DAN grader måste man även visa ansvar mot klubben och organisationen.

Om din sensei anser att du skall gradera bör du göra detta och inte ifrågasätta.
Tidigare var traditionen att man aldrig, inte ens tänkte tanken, att fråga om man fick gradera –
var en förolämpning mot läraren. Man väntade helt enkelt tills man blev tillsagd.
Tanken bakom detta var att det är din sensei som är din lärare och kan bedöma detta bäst. Om
du skulle fråga honom så var det samma som att säga att du var en bättre lärare än honom.
Idag är det dock lite andra tider då vi inte längre är grupper om 4-5st som tränar, olika sensei
o sempai´s, flera olika grupper med mycket fler elever i varje, listor som sätts samman i
datorer o annat.
Därför kan man, om man känner sig bortglömd, fråga om sin gradering men var diskret –
kom ihåg att graden är individuell och skälen till varför man får gradera eller inte är
detsamma.
En gradering är ofta ganska krävande, kan vara jobbigt rent fysiskt plus att många har ett antal
fjärilar i magen. Det som är bra med en gradering är att man tvingas visa upp sina kunskaper i
ett pressat läge utan att få bestämma själv = självförsvar.
Visa bra ”spirit” och gör ert bästa, mer kan man inte göra.
Självklart vill man gärna bli godkänd efter en gradering men det händer att man kuggas,
nästan alla kuggas någon gång förr eller senare. Man kan ha haft en dålig dag, sjukdom/skada
mm. Lättare sagt än gjort men det är viktigt att trots allt se graderingen positivt. Även om
man kuggas så får man en bedömning på vad som saknas och vad man bör träna extra på.
Detta gäller självklart omvänt, försök vara ödmjuk och lyssna på vad som du behöver
förbättra.

KOM IHÅG
Man blir aldrig full-lärd i karate.
Man måste se träningen som något långsiktigt och
inse att det är träningen och inte graden som betyder
något.